Barn behöver så snart som möjligt, när överlevnaden är säkrad, kunna återgå till ett normalt liv.

För att barnet ska kunna känna trygghet och framtidstro är det lika viktigt att se till att barnet så snabbt som möjligt kan börja skolan igen och träffa sina kompisar på säkra platser, som det är att se till att de får mat och någonstans att bo.

Barn som har varit med om oerhört skrämmande upplevelser kan reagera starkt och få mardrömmar, huvudvärk och koncentrationssvårigheter.

De kan också gå tillbaka i sin utveckling. Små barn kan till exempel förlora nyvunna kunskaper som att tala eller gå på toaletten.

Föräldrar och andra vuxna i barnets närhet förstår kanske inte barnets förändrade beteende och bestraffar barnet istället för att försöka förstå vad som ligger bakom.

De vuxna kan också, precis som barnet, befinna sig i ett chocktillstånd, och inte vara tillgängliga för barnet – när dess behov av närhet, trygghet och skydd är som allra störst.

Genom att ge barn och vuxna tillgång till grundläggande samhällsservice och skydd kan de lättare återhämta sig. Barnens förmåga att bearbeta svåra upplevelser och gå vidare hänger nära samman med vilket stöd de får från vuxna omkring sig.

Om de vuxna visar att det, trots allt, finns hopp är det lättare för barnen att känna detsamma. Det är därför viktigt att stötta samhällen och familjer att själva hålla igång skolgång och fritidsaktiviteter för barn när de tidigare systemen inte fungerar.


Vad gör Rädda Barnen?
Ett exempel på vårt psykosociala stöd till barn i konflikter och katastrofer är barnvänliga platser. Dit kan barnen komma för att träffa och leka med andra barn i en trygg miljö där det finns vuxna som kan ge stöd.


Stöd till föräldrar i ett flyktingläger i Afghanistan
Rädda Barnen utbildade afghanska socialarbetare som i sin tur ordnade studiegrupper för föräldrar i ett flyktingläger. Studiegrupperna diskuterade barns rättigheter, barns utveckling och hur barn kan reagera och vilka behov de har efter att ha varit med om svåra saker.

Föräldrarna fick möjlighet att tala om sin egen frustration och insåg att de kunde hjälpa varandra. Många hade varit för upptagna av sina egna problem för att kunna se sina barns behov och vissa beskrev att deras barn antingen hade blivit aggressiva eller inåtvända.

Socialarbetarna hjälpte föräldrarna att ordna aktiviteter och lekgrupper för barnen. De som hade erfarenhet av att undervisa ordnade alternativ skolgång. Rädda Barnen bidrog med skol- och lekmaterial och uppförde byggnader där undervisningen och lekarna kunde äga rum.

Barnen fick på det här sättet mer stöd och uppmärksamhet från de vuxna och en hjälp att komma in i dagliga rutiner vilket gjorde det lättare för dem att klara av den svåra situationen. Även barnen bjöds in till gruppträffar där de fick lära sig om sina rättigheter, diskutera problem och ta upp förslag på aktiviteter.