Vi vill bland annat se:

En nationell handlingsplan mot barnfattigdom
För att få en tydlig bild av hur barnfattigdomen ser ut i Sverige och vad som behöver göras för att motverka och förebygga den, behövs en nationell handlingsplan. En sådan ska utgå från FN:s konvention om barnets rättigheter och ha tydliga och tidsbestämda mål, konkreta åtgärder för att uppnå målen där det är tydligt vem som ska genomföra dem, samt inte minst tillgängliga finansiella och personella resurser för genomförandet.

Kommunala handlingsplaner mot barnfattigdom
Den kommunala handlingsplanen bör ha sin utgångspunkt i den nationella, och fokusera på vad kommunen kan göra för att begränsa effekterna för barn som lever i ekonomisk utsatthet.

Översyn av den ekonomiska familjepolitiken
I Rädda Barnens rapport Välfärd – inte för alla, visade vi att den ekonomiska familjepolitiken (ekonomiska stöd som barnbidrag, föräldraförsäkring och underhållsstöd) inte längre har samma förmåga att stötta barnfamiljer i ekonomiska utsatthet. Rädda Barnen vill därför att regeringen gör en total översyn av dessa system så att de återfår sin fattigdomsreducerande förmåga. Dessutom vill vi att man redan nu justerar upp grundnivån i föräldraförsäkringen, som idag är lägre än riksnormen för försörjningsstöd, samt underhållstödet till ensamstående föräldrar, som höjts med endast 100 kronor sedan 1997.

Avgiftsfria skolor
Barn som lever i fattigdom hamnar lätt utanför även i skolan. En insamling till exempelvis en klassresa kan exkludera dem som inte har råd. Rädda Barnen ser, med stöd av Barnkonventionen, att det är en rättighet för alla barn att kunna delta i alla skolans aktiviteter oberoende av föräldrarnas ekonomi.

Den svenska skollagen säger att skolan ska vara helt kostnadsfri, bara obetydliga avgifter får förekomma. Men vad som är en obetydlig avgift är en tolkningsfråga. Vi uppmanar regeringen att ändra skollagen så att skolan görs helt avgiftsfri. Det är inte en åtgärd som i sig minskar fattigdomen men den minskar utsattheten och utanförskapet.

Ett barnrättsperspektiv i prövningen av försörjningsstödet
När en prövning görs om en familj ska få försörjningsstöd, och hur mycket, måste handläggarna se till att ha ett barnrättsperspektiv. Detta innebär bland annat att utreda barnet/ns egna behov till stöd, till exempel kostnader för fritidsaktiviteter såsom nya fotbollsskor eller terminsavgift till kulturskola. För att denna prövning ska ha ett fullständigt barnrättsperspektiv, är det av vikt att barnet/n själva intervjuas under prövningen hos socialtjänsten.

Meningsfulla, kostnadsfria fritidsaktiviteter i varje kommun
Idag kostar de flesta fritidsaktiviteter pengar. Riksidrottsförbundet beräknar att det kostar över 10 000 kronor per år att hålla på med ishockey eller ridning, fotboll kostar cirka 3 700. Även aktiviteter som kommunala musik- och kulturskolan kostar pengar. Rädda Barnen kräver att varje kommun ska erbjuda ett minimum av gratis fritidsaktiviteter. Fritidsgårdar, med generösa öppettider, bör finnas i varje kommun, på en plats dit barn och ungdomar enkelt kan ta sig, den kommunala musikskolan bör vara gratis, under skollov bör kommunen erbjuda kostnadsfria aktiviteter samt överväga att införa gratis inträde på till exempel badanläggningar och museer.

Förskola på obekväm arbetstid
En anledning till att barn lever i fattigdom är att deras föräldrar inte har arbete, alternativt inte har möjlighet att arbeta heltid. Ett sätt att underlätta för dessa familjer skulle kunna vara att erbjuda förskola på obekväm arbetstid, så att en förälder kan ta ett arbete som innebär att han/hon arbetar på andra tider än när förskolor normalt är öppna.

Nollvision för vräkning av barn
Regeringen har ett uttalat mål att inga barn ska vräkas från sina hem till 2012. 2011 var det 663 barn som drabbades av vräkning. Varje kommun måste ta ett principbeslut om att barn inte ska vräkas samt tillföra resurser och åtgärder som möjliggör detta. Detta kräver i huvudsak ett starkt förebyggande arbete.

Ökad medvetenhet hos politiker
Rädda Barnen tycker att Sveriges politiker och andra beslutsfattare måste känna till hur fattigdomen i kommunerna ser ut för att kunna göra något åt den. Därför kräver Rädda Barnen att partierna analyserar barnfattigdomen i sina respektive kommuner. Varför finns det så många fattiga barn i kommunen? Vad kan kommunen göra för att lyfta barnen ur fattigdomen? Och hur kan kommunerna stötta de barn som lever med knappa ekonomiska resurser?